1598-1664 Spanish Francisco de Zurbaran Galleries Spanish baroque painter, active mainly at Llerena, Madrid, and Seville. He worked mostly for ecclesiastical patrons. His early paintings, including Crucifixion (1627; Art Inst., Chicago), St. Michael (Metropolitan Mus.), and St. Francis (City Art Museum, St. Louis), often suggest the austere simplicity of wooden sculpture. The figures, placed close to the picture surface, are strongly modeled in dramatic light against dark backgrounds, indicating the influence of Caravaggio. They were clearly painted as altarpieces or devotional objects. In the 1630s the realistic style seen in his famous Apotheosis of St. Thomas Aquinas (1631; Seville) yields to a more mystical expression in works such as the Adoration of the Shepherds (1638; Grenoble); in this decade he was influenced by Ribera figural types and rapid brushwork. While in Seville, Zurbur??n was clearly influenced by Velazquez. After c.1640 the simple power of Zurbaran work lessened as Murillo influence on his painting increased (e.g., Virgin and Child with St. John, Fine Arts Gall., San Diego, Calif.). There are works by Zurbar??n in the Hispanic Society of America, New York City; the National Gallery, Washington, D.C.; and the Philadelphia Museum of Art..  Related Paintings of Francisco de Zurbaran :. | almanzor | San Hugo en el Refectorio | La defensa de Cadiz | Santa Dorotea | st, pedao tomas |
Related Artists:
pehr hillestrom
Pehr Hilleström (1732-1816) var en svensk målare och vävare, professor vid Konstakademiens läroverk från 1794 och dess direktör från 1810. I unga år var han en av Sveriges främsta gobelängvävare men övergick sedan till måleri. Han är mest känd för sina vardagsskildringar av sin tids levnadssätt. Han målade pigor och tjänstefolk som arbetar, överklassen i de fina salarna, enkelt folk i stugorna och bilder från olika bruksmiljöer. Genom det räknas han som den största skildraren av den gustavianska samtiden. Pehr Hilleström är far till konstnären Carl Petter Hilleström och farfars farfars far till Gustaf Hilleström. Pehr Hilleström föddes i 1732 Väddö, Roslagen, troligtvis den 18 november. Han växte upp under fattiga omständigheter på Väddö prästgård vid sin farbror som var kyrkoherde där. Han var son till en militär och äldst i en syskonskara på 12 barn. Hans far råkade redan 1719 i rysk fångenskap men hade 1723 lyckats återvända till Sverige och då tagit sin tillflykt till brodern på Väddö. 1743 flyttade familjen Hilleström från Roslagen till Stockholm, där Pehr, 10 år gammal, sattes i lära hos tapet- och landskapsmålaren Johan Philip Korn (1727-1796) samt mellan åren 1744-1747 även hos den invandrade tyske solfjädermålaren Christian Fehmer. Utöver detta fick han även undervisning vid kungliga ritareakademin där Guillaume Thomas Taraval (1701-1750) och Jean Eric Rehn (1717-1793) var läromästare. Efter inrådan från Carl Hårleman sattes Hilleström 1745 i lära hos Jean Louis Duru (-1753). Duru var hautelissevävare och hade kallats till Sverige för att göra textila utsmyckningen av Stockholms slott. Tanken var att Hilleström skulle utbildas till Durus medhjälpare. 1749 visade Hilleström upp ett första läroprov som visades upp för deputationen som gillade det så mycket så att han fick en belöning på 180 daler kopparmynt. När Duru dog i slutet av 1753 så fick Hilleström fullborda den påbörjade kappan för tronhimmelen i det kungliga audiensrummet. Han var då så skicklig att det knappt kunde märkas någon skillnad mellan hans och hans lärares arbete. Lönen var blygsam men vid 1756 års riksdag fick han samma årslön som Duru hade haft, och han fick en beställning på ett vävt porträtt av Hårleman utfört i hautelisse. Åren 1757-58 var Hilleström på en längre och för tidens konstnärer sedvanlig studieresa till utlandet. Färden gick till Paris, Belgien och Holland, bland annat med en vidareutbildning i gobelängteknikerna som mål. I Paris blir Hilleström erbjuden att studera måleri i François Bouchers atelj??, men störst intryck tog han där av genre- och stillebenmålaren Jean-Baptiste-Sim??on Chardin, som undervisade honom vid franska målarakademien. Väl hemma i Stockholm fortsatte han visserligen att göra tapeter, mattor, stolsöverdrag och dylikt för hovet. Men så småningom fylldes slottet behov av vävnader samtidigt som Hilleström fortsatte studera måleri.
COELLO, Claudio
Spanish Baroque Era Painter, 1642-1693 Spanish painter and draughtsman. Together with the court painters Francisco Rizi, Juan Carre?o de Miranda and Francisco de Herrera, he was one of the foremost exponents of a style of Spanish painting that developed between c. 1660 and 1700 and was characterized by theatrical compositions and rich colours. The sources of this late Baroque style, which was distinct from that of the previous generation of Spanish Baroque artists, most of whom painted sober, realistic depictions of religious and secular life, lie in the influence exerted by Venetian Renaissance painting and by Italian and Flemish art of the period,
Guido da Siena
Italian Byzantine Style Painter, 13th Century He may have made significant advances in the techniques of painting, much as Cimabue much later accomplished. However, there is some debate about this. Guido is primarily known for a painting which is now split into several pieces. The church of S. Domenico in Siena contains a large painting of the Virgin and Child Enthroned with six angels above. The Benedictine convent of the same city has a triangular pinnacle representing the Saviour in benediction, with two angels. This was once a portion of the same composition, which was originally a triptych. The principal section of this picture has a rhymed Latin inscription, giving the painter's name as Guido de Senis, with the date 1221. However, this may not be genuine, and the date may really read as 1281. There is nothing particular to distinguish this painting from other work of the same period except that the heads of the Virgin and Child are much superior ?C in natural character and graceful dignity ?C to anything painted before Cimabue. As a result, there is some dispute as to whether these heads are really the work of a man who painted in 1221, long before Cimabue. Crowe and Cavalcaselle have proposed that the heads were repainted in the 14th century, perhaps by Ugolino da Siena. If Crowe and Cavalcaselle are right, Cimabue maintains his claim to the advancement of the art. Beyond this, little is known of Guido da Siena. A picture in the Academy of Siena is attributed to him (a half-figure of the Virgin and Child, with two angels), which dates (probably) between 1250 and 1300.